Ikonerna var med oss vid hoppet till Kua och vi vaknade ur stasen utan problem. Sijada är ett fantastiskt skepp, hennes gravitonprojektorer är de vassaste jag någonsin haft att göra med. Jag känner hur livsglädjen kommer tillbaka när jag hör surret från hennes reaktorer. Tyvärr tillhör skeppet någon annan, nämligen dottern till en gammal legionär vid namn Radovan. Dottern själv tycks ha dött på Gazali så skeppet tillhör nog Radovan nu.
När vi kom tillbaka till Coriolis klev de flesta som följt med av, utom den ursprungliga grupp C3 som fortfarande håller ihop och utgör nån sorts besättning, och Zabeta som erbjudit betalning för att föra hennes last till Dabaran och så Komina som någon i ett svagt ögonblick utlovat skjuts till Xene.
Den Dabaranska paschan Kasam har förvånande nog valt att stanna kvar även om han verkar tycka att vi andra är lite… okultiverade. Men han har utsetts till kapten, jag minns inte riktigt när och hur men i alla fall. Och vem kan tacka nej till en kaptenspost på ett så här fint skepp? Så det är ju inte så konstigt att han stannar! Han verkar inte vara så rutinerad vad gäller rymdfärder men har en förmåga att få en att göra som man säger, användbart när det hettar till och att ha en pascha som kapten verkar ge respekt i hela horisonten! Så han är ett bra val trots allt.
Vår pilot är Aqilah från Kua. Han är i mitt tycke en naturbegåvning bakom spakarna och hans frihetstörst och äventyrslusta får mig att undra om han inte kan ha nomadblod i ådrorna.
Nexus är en lite hemlighetsfull dataspindel från Zalos. Hygglig kille dock och han verkar veta vad han gör med datorerna. Känns som det kommer bli upp till mig och Nexus att hålla Sijada i trim, det ska vi kunna greja galant.
Wahid är en gammal legionär, farlig kille. Med andra ord bra att ha på vår sida!
Väl på Coriolis sökte vi upp Radovan och berättade om vad som hänt. Han var i djup sorg över sin dotter men gick till slut med på att hyra ut skeppet till oss i tre segment. Vi passade på att ha lite skoj för vår lön, drack märkliga drinkar och vann en del birr på spel.
Gazalis öde har fått en del uppmärksamhet och vi fick berätta om vad som hänt i en direktsänd Bulletinsändning! Bra betalt fick vi också!
Efter att ha rustat upp skeppet och skaffat förnödenheter var det dags att ge sig av. Men när vi kom till vår hangar stod ett par skumma typer utanför skeppet. Zabeta hade varnat oss för att folk var ute efter henne så vi anade oråd. Aqilah fick den lysande idén att gå till en annan docka och sedan be Zabeta flyga skeppet dit. Sagt och gjort och vi kunde lämna Coriolis utan missöden.
Första dagarna gick som smort men när vi kommit ut i Asteroidbältet hojtade Nexus till, ett skepp förföljer oss! Skeppet var uppenbart på jakt efter oss och vi misstänkte att det var korsarer. Nu var det upp till bevis för Sijada och hennes besättning! Aqilah försökte dra ifrån och kollra bort korsarerna bland asteroiderna men det gick inte alls, helt plötsligt var hon över oss. Kasam beordrade anfall medan korsarskeppet svepte mot oss och gav oss en salva med acc-kanonen. Jag kände hur Sijada kved och knakade men hon höll. Nexus fick lås på korsarskeppet och Aqilah kastade sig över kontrollerna till autokanonen och gav igen. En fantastisk salva senare och korsarerna drabbades av en strukturkollaps och drev hjälplöst. En nödkapsel sköts ut och Kasam kontaktade den via kommunikator och fick dem att ge sig. Vi tog in den i hangaren och la tre korsarer i stas efter förhör.
Det var samma typer som stått vid vårt skepp. De tillhörde ett gäng kopplat till Syndikatet och påstod sig ha velat köpa Zabetas last, men när vi slank undan bestämde de sig för att ta den. Jag, Aqilah och Nexus bordade korsarskeppet, där hittade vi en till överlevare som fått på sig skalexo, han gav också upp. Kaptenen strök med när Aqilah pepprade sönder kommandobryggan. Vi reparerade skeppet hjälpligt och parkerade det på en asteroid och noterade koordinaterna.
Resten av resan mot Xene gick lugnt till.