Aqilahs berättelse för ett par gamla pilotkollegor på Coriolis, efter att ha blivit påmind om vad som hänt av Kazam.
“Nekatror i lasten ja! Hörde ni inte det från bulletinsändningen? Djinni vad det gick åt mörkret! Precis som jag satt och snackade med en vacker jungfru vi räddat undan stjärnorna så börjar det spraka i miccen! Kazam och de andra var i vild strid med ett par förrymda nekatror från legionen! Jag hörde Wahids vulkankarbin smattra i bakgrunden och Nexus skrik när en av bestarna högg in på honom! Tur nog hade Nexus sänkt en av bestarna med sin lilla vulkansyrsa precis innan. Han kan mer än bara datorer! När jag kom ner hade de drivit bort alla. Kazam var täckt av blod och var igång att göra oss ett par snygga troféer av nekatrornas huvuden!
När vi hade alla tio staslådorna ombord hade vi fortsatt över tio timmar kvar tills skeppet skulle vara ohjälpligt på väg in i solen. Vi skickade ut meddelande i skeppets intercom om att folk skulle samla sig i kapellet och medlabbet. Sen stack vi och hämtade dem. Kapellet visade sig vara delvis bortsprängt så jag fick ta rymdpromenad med en massa exon för att kunna få ut folket därifrån. Det gick, men det var mycket skrot som flög runt utanför skeppet. Wahid tog sig till medlabbet och hämtade ett tiotal, bland annat en uppblåst kapten som ville ta över ledningen av skeppet. Knappast liksom. Ett par religiösa fanatiker, både Komina och de hon övertygat om att följa sitt öde, och en surpuppa till Zalosfanatiker som bråkade med henne, och några skadade stannade. Vid nästa tur upp dit fick vi med oss dem också.
Vi hittade ett klass II-skepp som kunde få igång sina livsuppehållande system, så för att få ut alla 38 fick vi fixa det också. Planen blev att ta in det i hangaren på vårt fina Azuk-patrullskepp som vi fått igång. Den elektromagnetiska pulsen hade raderat mycket data i det, bland annat dess namn, så vi döpte det till Sijada - vår magiska flygande matta till räddningen.
Sen var det inte så många timmar kvar, så vi lassade in alla flyktingar och drog upp portarna. Bara ED-fältet mellan oss och rymden. Mitt framför öppningen låg ett klass IV-skepp som hade brakat halvvägs genom skrovet, så jag hade säkert tre millimeter till godo när jag drog ut. Hastighet Mach 2 rakt ut för att komma undan gravfältet och omkringflygande vajrar då. Tunnrullning åt vänster, hög G-sväng neråt, så var det fixat!”
Ooooohhh ahhhhhhh
“Jodå såatteee… Sen baxade vi ut det mindre klass II-skeppet med rymdscootern och passade in det i Sijadas hangar. Rätt trixigt. Vi väntade en stund för att se om någon mer skulle komma ut med nödkapslarna, men vi verkade ha fått med alla. Sen var det två dagars färd till portalstationen. Halvvägs fick vi fatt i dem med skeppets komm. Mat för runt fyra pers, så det blev lite hungrigt mot slutet.
Innan vi nått fram tog vi rymdscootern och baxade på en av smuggellårarna. Ute i rymden började vi undersöka. Nexus fick upp den och den innehöll stasade ekvilibrier. Ni vet, små fluffapor. Smugglartjejen Zabeta vill att vi skall ta lårarna till Dabaran. Inte allt för farlig smuggling om du frågar mig, så känns ok. Skall till en Dar Albadarif tydligen. Involverad i vattenkriget. Kazam förhörde henne medan jag och Nexus var och pillade på staslådan.
Vi gick in för landning och blev mottagna av en stor komitté, kolonialagenturen och bulletinen och alla var där. Vi fick avlägga rapport, lämna över skivan och fick lön och en bonus på ett par birr för besväret. Kolonialagenturen ville även att vi skulle ta en av deras admintyper till Coriolis för att avlägga rapport, så nu ägnar vi oss dit.
Ett par av arbetarna som vi räddade från Gazali ville också med, så vi har portalhoppet till Coriolis fixat. Eftersom vi planerar oss till Dabaran köpte vi en del ädelis till lastrummet, det enda de säljer per bulk i det här systemet. På Coriolis skall vi även snacka med skeppets förra ägare, en herre vid namn Radawan Skadoz. Och försöka sticka förbi portalstationen där emissarien som talade med Komina finns. Den som kallar sig Domaren. ‘Far till Taoan. Där skall du möta ditt öde’ hade emissarien sagt till henne. Jag tror det kan vara något med Komina. Det där kan vi inte släppa. Och vad i mörkret har hänt i Taoan egentligen?”