Baku

Baku inför avfärd med Gazali mot Taoan
Visst, det sägs att det är mer birr än en sån som jag kan få på ett annat jobb, men det är inte det som lockar mest. Det är att få komma ut i rymden igen! Jag känner mig inte hemma här. Stuvarkneget i Neoptras rymdhamn som jag haft den senaste tiden har vart helt ok, men det började bli rätt enformigt. Sova, flytta last, driva runt på kantinor, sova. Visst, Coriolis har mycket nöjen att erbjuda men inget slår känslan av frihet i att flyta fram i rymdens djup. 

Det är väl nomadblodet i mig. Jag är född därute nånstans, i Gränsrymdens mörker, det är därute jag vuxit upp. Det är ett hårt och slitsamt liv, och farligt. Men sammanhållningen i svärmen och inte minst friheten gör det värt det. Ingen bossar över oss nomader, vi far dit vi vill. Vi lyder inte under någon annan makt. De enda som kommer i närheten av det är väl frihandlare och korsarer. 

Så hur hamnade jag här? Ni har kanske inte hört det här inne, men det börjar hetta till därute. Allt fler prospektörer och annat löst folk har sökt sig ut i Gränsrymden, utan respekt för oss som var där innan och utan respekt för något som är heligt. De förbannade prospektörerna har brutit gravitionium på Marrab i flera cykler trots att det är en helig plats! De vägrar lyssna på våra protester och vi satte hårt emot. Det har varit stökigt ett tag men den senaste tiden har det börjat gå illa. Striderna har trappats upp och hela  Ahilarsvärmen, min svärm, har försvunnit. 

Jag var på Djachroum när det hände. Jag, Hakim och Zirri, två polare från svärmen, var där för att ha lite skoj och koppla av. Vi skulle plockas upp efter nån vecka men tiden gick och ingen hördes av. Vi försökte använda kraftiga kommunikatorer men fick ingen kontakt. Så småningom började det gå rykten om att svärmen försvunnit. Så småningom fick vi reda på att det skett ett stort anfall på Dakka 3 där stora delar av vår svärm ligger förankrad vid den tiden på cykeln. Ett så hårt angrepp har de inte varit kapabla till förut. Zirri tror att de fått hjälp av legionen, jag vet inte vad jag ska tro.

Kriget skruvades upp och blev allt blodigare och vi satt fast på Djachroum! Vi hörde att Ahilarskepp fortfarande deltog i kriget men efter att ha fått storstryk vid Mimras arm hördes inget mer om Ahilar…

Men jag har inte gett upp hoppet än, Gränsrymden är stor är det några som vet hur man överlever därute är det Ahilar. Jag kan fortfarande ha fränder kvar därute nånstans.

Till slut var vi tvungna hitta på nåt annat. Ahilar är vår familj, vårt folk! Om några finns kvar vill vi så klart hitta dem. Men på Djachroum var det inte mycket vi kunde göra och man måste ju överleva också. Birren var slut och en nomad utan svärm är ingenting. När det gick allt bättre för prospektörerna i kriget kändes till och med Djachroum som en farlig plats för ensamma nomader. Zirri hade bekantat sig med ett gäng nomader från Mehtar-svärmen så hon anslöt sig till dem. Hakim är bra på att lira cirra så han kunde försörja sig på att underhålla på kantinorna så han stannade på Djachroum. Han borde vara säker på Zalebs kantina.

Jag tog jobb som stuvare på en bulkfraktare som skulle till Coriolis. Jag ville bort från Djachroum och har alltid velat se Coriolis efter att ha hört så mycket om stället. När vi kom fram sa jag upp mig och tog ut min lön och drev runt på Coriolis tills birren tog slut. Jag ville se så mycket av stället som möjligt så jag vandrade runt på måfå. Men jag försökte också luska lite i om nån här visste nåt om konflikten i Gränsrymden, kanske skulle jag här på Coriolis kunna få reda på vem som backat upp prospektörerna, men hittills har det inte gett nåt.

Så jag fick ju börja leta jobb. Som nomad får man lära sig lite av varje men jag är framförallt en hyfsad tekniker. I stort sett vuxit upp i maskinrum och lärt mig en hel del av min morbror Omran. I Gränsrymden finns alltid nåt att laga eller bygga om och det Omran inte kan fixa ihop med en skiftnyckel och lite ståltråd kan du lika gärna slänga, får då kan ingen fixa det!

Men här på Coriolis tycker folk att man ska gått på nån av de däringa akademierna för att få bra jobb och det enda jobb jag hade papper på att jag haft var som stuvare på skeppet som tog mig hit, så jag fick jobb som stuvare på Neoptra. Jag klagar inte, det har vart helt ok, men när den här chansen dök upp var det självklart att hoppa på!