Aqilahs lååånga berättelse för er eftersom någon frågade, under en lång och tråkig rymdresa. Framför er ser ni en ung man med solbränd ljus hy, blå ögon, smutsgula långa dreads och ett muntert leende. Klädseln grönbeige och består av en skyddsväst full med fickor, grova byxor av keramfiber, och kängor. Runt halsen hänger diverse amuletter och halsband av benbitar. På högerbenet sitter ett stort hölster med en acc-pistol i. Armar och bröst som syns är täckta av tatueringar. På Aqilahs ena axel sitter en liten apa som då och då kilar omkring i rummet.
“Berätta allt om mig? Om mig?! Det kommer att ta evigheter. Är ni säkra på att ni behöver det? Ni vet ju vad ni behöver - inget flygbart, körbart eller krypbart dansar vackrare än när jag sitter vid spakarna! Jaja, visst, vi har ju inget annat för oss ändå. OK…
Jag föddes någonstans i djunglerna vid någon av C-klass industriöarna som drevs av diverse rovindustrialister på den tiden, runt 26 cykler sedan. De dumpade ett par barackmoduler från omloppsbana ute i djunglerna nära ädelträ, mineraler, olja eller andra råvaror som skulle brytas och raffineras. En massa legofolk skeppades in i transportskyttlar via Kua Transport. Ofta dog några under varje transport eftersom miljössystemen och bältena var eftersatta. Sögs rakt ut i atmosfären eller frös ihjäl när trycket föll. Nånstans dit kom morsan. Jag blev till med någon pojkvän. Aldrig träffat honom, hon bytte varje vecka. Hon knegade på dagarna och söp till på kantinorna på nätterna. Jag minns att hon sa till mig när jag sov i hennes kistmodul - “Du får inte vara rädd”. Så sa hon. Jäkla smart. De som var rädda gick det illa för. Annars klarade mig själv med andra ungar.
Eftersom vi knappt hade några kläder smorde vi oss i oljespill för att hålla bozo-flugorna på avstånd! Ett av mina första minnen är hur Eza, en av småttingarna jag kutade runt med, sögs in i en industrisvävare och dog. Man var tvungen att vara kvick! Men var man det var det kul. Man kunde springa mellan megatraktorhjul på leden, hugga bambuspjut och jaga köttsländor, eller klättra upp på någon av de söndermöglade bostadsmodulerna för att känna vinden fläkta på taket och slänga sig efter de släpande kedjorna på mega-svävarna som drog förbi. Annars var det mest lera, flugor, industriljud, rök och djungler. Efter ett par år övergav man ett arbetsläger när råvarorna var slut och modulera möglat sönder. Då kom Kua Transport och flög en till nästa. Morsan fick jobb för det mesta. Annars fick någon av hennes pojkvänner det så vi fick komma med ändå.
Det fräckaste var svävarna och skyttlarna. Industrisvävare, lätta gravcyklar, transportsvävare, megasvävare. De susade runt hela tiden. Vi hängde på. I lastrum, eller klängandes på sidorna. De som klarade det fick fantastiska flygturer! Andra ramlade ner. Trehundra knyck trettio meter upp rakt i en stubbe! Stackars Nischo, han dog också. Man fick klänga på! Första gången jag stal en gravcykel var jag sex. Det tog dem två dagar att hitta vraket! Jag hade tagit lift hem med ett robot-skogsfordon redan, hehehe!
Den förste som lät mig flyga något var Chaza. Stor kvinna med rakat huvud. Muskler som sten. Krävdes för att baxa in timmer, inga internkranar på TekumiTC4-skogssvävare vet ni! Hon lät mig haka på. När hon baxade in fick jag microratta gravblåset för att få in i position. Efter ett tag lät hon mig köra den helt själv. Hon gillade att dricka renat. Bryggde det själv längst bak i Tekumin. Jag dubblade körningarna åt henne, ingen visste ju att det var jag som körde, haha! Jag var åtta tror jag.
När jag var tio hade Zuppet, en av de andra ungarna, meckat ihop gravcyklar. Jag körde i racen. Fick inga bra tider innan jag var tolv, men vinsterna täckte precis de kvaddade gravhojarna haha! Vi körde längs floderna. Kryssade förbi pråmsvävare och sönderrostade kranar! Ibland körde vi i gamla gångar av Azaelen. Gångarna finns kvar, ingen har sett den. Mysko vet ni. Ibland var det folk som sköt på oss. Vulkanraketer. Acc-kulor. Sogoipilar. Alla har ett eget ljud. Ser olika ut på natten. Man fick vara kvick!
I femtonårsåldern körde jag transportsvävare åt Kathinti-korporationen. Sämsta rovindustrialisterna! Så kassa grejer att folk dog till höger och vänster! Vid spelaren, jag lovar att jag såg en av dem försöka sabba min gravkärra så att vi skulle störta hela gänget för att det var dags att punga ut lön nästa dag. Ha! Jag såg vad han gjorde och fixade det innan dagens körning. Ändå pajade babords motor mitt under färden - jag rollade skytteln hela vägen till landningsbanan och landade henne! Alla klarade sig! Självklart drog de kärrans kostnad på vår lön - haha!
En tjej jag var med hette Driyana. Hon fixade körningar åt KRF. De behövde vapen och mat och köpte det från Konglomeratens slumbossar. De behövde folk som kunde flyga transportsvävare i 400 knyck genom 500 kilometer djungel under vad CBD-luftvärnsradar kan uppfatta. Lugnt att säga inte så många som fixade körningarna! Blåsa genom ruinerna, upp i sida mellan rostiga gamla fordon! In mellan träden! Ut över floden! Gasa på till 700! Under fallna broar, mellan kedjor! Radarlås! Tvärt höger in i djungeln trottla ner 300! Upp sida mellan träd! Ut flod! Missillås! BEEEPEEEEP! Ut motmedelsfacklor! Kryssa! 800 in i djungeln! BANG träd karossen håller! Kryssa! KAAAABOOOOMMM!! Eld överallt missil in djungeln bakom! Ut med tryckvågen över kalhygget! Hammarsväng kryssa i eldstormen för att virra bort radarn! Ut över floden! Bakom låsning av CX-jaktsvävare! Fullt blås! Tio km kvar! Spårljus av KRF:s eget luftvärn bakom mig! Boooom en jaktsvävare ner! De andra direkt bakom! Akterskytten vrålar, jag kör tunnrullning! Spårljus förbi! Kabaaammm!!!! Jaktkillen missade kedjan över floden! Sprängdes meter från oss! Wooooohooooo!!!! In i rebell-luftrum! Spårljusen plockar ner resten av missilerna liksom!
Va? KRF? Kuas Revolutionära Front. Ja jag jobbade för fler av de där. KSS - Kuas Socialistiska Styre, FK - Fritt Kua, KDMV… De var i luven på varandra också. En gång kom KSS när jag var i läger med KDMV. Jag drog direkt med en gravcykel. De sköt som attan efter mig. Sänkte cykeln så jag kraschade illa, bröt benet. De ställde upp alla i lägret på led och sköt dem. Sa att de var förrädare mot saken. De fick fatt i mig också. Jag försökte liksom krypa genom djungeln, benpipan stack ut här, gjorde ont som bara den och jag kom ingen vart hahah! Sjuk av feber och så. Tog in mig för förhör. Bödeln kallades han som förhörde mig, en av KSS snubbar. Enorm. Halvsogoi. Slokmustach. Massa tatueringar. Han sa jag skulle säga vart vi hade oporodlingarna. Jag visste inte! Han satte puffran mot tinningen på mig och tryckte av - “klick!”. Jag grät och sa jag hade nedgrävda birr jag skulle visa honom om han lät mig gå, hahaha! Han bara laddade och gjorde det igen- “Klick!”. Jag ljög och sa jag visste nåt om oporn. Han bara laddade igen, såg det var ett riktigt magasin - och tryckte mot skallen. Precis då springer Teren in, en snubbe jag kört åt i KSS. Han kände igen mig. Bödeln släppte mig och var glad, sa han hatade att döda folk sådär! Vi drack och festade hela kvällen. Jag fick ihop det med hans fru på natten. Åt den ansiktslöse åt dig Bödeln hahaha!
Då var jag nog nitton. Haken bland industriöarna hade bra spelhallar. Där gick lönen åt. Och till dricka. Och gravcyklar ibland. Har ingen kvar just nu dock. En del slagsmål också. Kolla ärret! Durakniv nära ögat, haha! De här tatueringarna har jag från KRF, de där från KDMV, de där med blommor är från Driyana, de här från en snubbe i nätet... Dreadsen har jag haft hela livet.
Efter hand fick jag jobba åt några tjommar i Konglomeraten som flög omloppsbana. Skyttlar. Farten där om man riggat turbon rätt! Jag började köra turerna Kua - Nätet. Ska man fixa de riktigt tunga körningarna behöver man Stim. Tabletter eller köra rakt in i blodet. Efter trettio timmar kröning skall det lastas ut i Nätet. Exo på - köra 50-tons-containrar i 0 G när solvindarna ligger på, 50 klick rakt med trögheten som enda bäring! Inte många som kan det heller. Badang! Har du inte gjort en zaringa-manöver kläms du ihjäl!
Sen fick jag körningar nätet till KRF och de andra. Samma visa där, luftvärn om du inte gör omloppsbana till mark på 30 sekunder! Azaeilska G där kan jag säga! Hade en andrapilot som ögonen ploppade ut på! Fick ploppa in dem igen men han fick skador i huvet efter det och kunde inte köra mer. En tjej där, Arona, kompis med Slummarnas drottning, hon Yjala ni vet... Arona var juste. Jag var med henne och hennes kompisar rätt ofta med vulkankarbin också. Fuktiga djungler, övervuxna industrier, knäcker du en kvist hör legionärerna det i sina ljudförstärkande hjälmar. Timmar av krypa när flugorna biter. Åla i gyttjan med bara ögonen uppe. Sen dyker oporodlingen upp. Legionärer i tunga rustningar 100 meter höger 100 meter vänster. Arona riggar granatkastaren på auto. Ställer in. Fosforgranater i. Klick klick. Ställer timer en minut. Börjar åla tillbaka. Tjobbas knäcker kvist. DADADADADADADADA!!!! Tung vulkanspruta mot vår ställning! Resa sig upp peppra vilt blixtlås bakåt! Då! CHDADU-CHDADU-CHDADU- fosforgnaratererna börjar spotta ut över oporfälten! WHOOOOOOOSSSSHHHH! Åt den ansiktslöse 10 miljoner birr till syndikatet! HAhaha! Legionärer i motljus mot elden, jag bara skjuter vilt, legionär faller med salva i bröstet, sprakar i deras hjälmradios. Moteld, kubba. Fattar ni pumpen!
En gång var vi ute på patrull. Jag, Arona, Tjobbas, Uri, Sali, några till, schyssta killar och tjejer. Basen sa vi skulle hålla ställningarna vid ett träd på ett kalhygge. Vi blev kvar i två dar! “Håll ställningarna” sa de bara. Plötsligt var det legionärer på linje femtio meter bort. Trettio gubbar, tunga rustningar, tunga sprutor, granatkastare. Tjobbas hade somnat på vakt. Vi flög upp och började kubba. Tror ingen ens sköt. Vulkanraketerna bara visslade omkring oss. Fötterna pumpade. Inget skydd. Granat! BOOOM! Tjobbas blodmoln! ZUPZUP Sali Uri av med huvet och dimper ner. Kubba. Arona bredvid och en till. SSHLOMP! Aronas huvud skvätter hon ner. Snubben stannar upp - BOOOOM granat på bägge. Jag ensam nu. Fötterna pumpar. Träd kommer. Kulor visslar. Till slut bara jag i djungeln. Ålade ut på tre dar.
Tog mest jobb i nätet efter det. Jag tror nån granat satte nåt microsplitter eller något i mig. Varje gång jag tänker på Arona och djunglerna gör det ont här. I bröstet.
Morsan har jag inte träffat sen jag var arton. Sist jag såg henne var hon hemma hos nån snubbe. Försöker skicka lite pengar ibland. Driyana vet jag inte. Inte sett henne på sex år. Chaza jobbar jag med fortsatt ibland. Lastar på skytteln där hon lastar av, då tar vi ett glas! Det var hon som gav mig min apa. Tydligen en rackare som påminde henne om mig som liten! Hade börjat hänga i hennes megasvävare, precis som jag haha! Och Zuppet kör en egen timmerstation nånstans tror jag.
Mardrömmar? Nej. Jag drömmer inte alls vad jag vet. Vad då skriker? Närå. Man får inte vara rädd. Så sa morsan och det hade hon rätt i. Om jag skriker på natten får ni väl trycka i mig i ett exo och hänga mig utanför hahahhaha!